Har ont i tänderna och tandköttet och tungan ååååh kanske borde sluta äta muffins från willys men det är så naaaajs...... Investerat i en massa saker för min kropp nu iaf, typ antibiotika till mitt döende finger, vattentäta plåster till mitt döende finger, tandtråd, listerine, schampoo och typ mat. Yeah.

Imorgon ska jag låtsas att jag är nitton så jag har råd att gå och simma.

Plötsligt

Kroppsligt

Uppror

¨

Det har hänt förödande saker. Eller ja nu ska jag inte överdriva, men sjukt jävla jobbiga saker. Har för det första lyckats med konststycket att dra ut min spiral när jag duschade (skulle ta ut min menskopp och det måste ha bildats vakuum eller nåt), vem fan händer det?! Den ligger på mitt handfat. Är stressad. Spiral är det enda prevvi jag kan använda. Vill inte ha hormoner, för det har jag prövat och det funkar inge bra för mig. Mår skit av det. Kondom funkar alltid, men måste komplettera med nåt så jag inte blir preggi. Menskoppen kan inte kompromissas bort, för bindor och tamponger är inga alternativ. Bindor=otänkbart, tamponger=funkar inte när jag har svamp, gör ont, fuckar med fittan. Bomull är dessutom sjukt skadligt och uttorkande för de ömtåliga stackars slemhinnorna. Menskopp är helt överlägset.

Vad som måste göras nu är alltså: Fixa Tid Och Sätta I Ny Spiral. FML. Gjorde detta för ett halvår sen. Värsta smärtan jag vart med om. Först det, sen septumpiercingtöjning, sen septumpiercing. Värken Som Sitter I Flera Dagar Och Utan Att Överdriva Är Förlamande. Detta kommer skapa ett dilemma. Måste ha spiral. men samtidigt måste jag kunna jobba. Kommer inte kunna jobba på minst ett par dagar om jag sätter i en spiral. Eller ja, om jag nu måste göra det i alla fall, vilket jag kommer vara tvungen till, kommer jag gråta. Vill Inte. Halva poängen med spiral var att inte behöva tänka på det, andra halvan var att det var Extreme Pain TM men att den sitter inne i fem år. NOT.

Andra problemet i livet är att min septumretainer åkte ut någon gång i natt. Vad. Fan. Vaknade, gick upp, gick och handlade, käkjade frulle, chattade med syrran på fejan, SKULLE VRIDA PÅ MIN RETAINER OCH DEN ÄR INTE DÄR. Fick inte i ringen, retainern var förstås borta. Hittade sen en smalare ring som gick in, som tur var. Har dock ingen kula, vilket innebär att den kan ramla ur när som helst.

HÅRT LIV OSV

Fuck alltså. Det var alltså jobba man skulle göra för att bli taggad på att aktivera sig politiskt. Komma ut i Verkliga Livet som man säger.

Kom ut i verkliga livet idag. Ut i verkliga livet och rakt in i verkliga människors vardagsrum, kök och badrum. Tre villor i Tullinge, Huddinge och Tumba.

Hur i helvete bor folk?

Och:
Hur jävla rent kan man ha det och fortfarande tycka att det behöver städas (och dessutom betala för detta)?

Första villan körde jag badrummen på. Två badrum. Helt ok, inte så skitiga men inte löjligt rena heller. Så skitiga de hinner bli på en vecka om man underhåller lite. Däremot häpnar jag över själva interiören. Spejsade designerkranar som det seriöst tog mig tio tjugo sekunder att förstå hur man satte på. Ständigt stilrena nyrenoverade badrum som lär ha kostat en bra slant. Dessutom bodde de i ett extremt deprimerade villa/radhusghetto ute på vischan. Det var fräscht, väl genomtänkt inredning, etc inomhus. Men sen kom man ut och bara *dog* för det var så läskigt. Tänk Edward Scissorhands, och då överdriver jag inte alls.

Andra villan var lite irriterande. Visst, det är soft att inte behöva grovskrubba tre timmar i sträck, men det här var ju bara löjligt. Denna familj måste fan ha städat själva mer än jag gör hemma, och de har liksom städhjälp! Inte för att jag städar så extremt mycket i mitt hem, men ni fattar principen? Har inte människor städhjälp för att slippa det där jobbiga-äckliga-tråkiga? Som jag jobbar med? Vad är dealen? Städade köket. Torkade av alla köksapparater. Inte ett jävla spår av matosfett nånstans. Blev arg.

Tänkte under dagen på något jag aldrig upplevt: det är fan nåt i den här stilen det känns att vara arbetarklass. Fick nåt minne av något första maj-tal någon gång, "...det är vi som tar hand om era barn, det är vi som städar åt er..."; jag tänkte då att Fan vad fånigt, det är inte en jävla människa här som jobbar som städare, inte en jävla människa här som jobbar som dagisfröken, inte en jävla människa här som inte har eller kommer ta en akademisk examen. Och det var nog sant. Har och har alltid haft en känsla av att hela vänsterrörelsen i Sverige består av medelklassakademiker som hade arbetarföräldrar. Den generationen som fick det bättre, 50-talisterna. Och jag känner när jag tänker på detta: Jävla poserfasoner det är bara image. Det är bara ett jävla romantiserande av Arbetaren. Så känner jag fortfarande. Men, efter en liten smak av någon annans skurhink som arbetsplats blev orden en tröst. Trots att de måste ha kommit från någon mossig student i Ung Vänsters distriktsstyrelse. Vi som städar åt er.

Samtidigt, nu när jag tänker på det känns det bara falskt. Det finns fan ingen arbetarrörelse i Sverige. Det finns fan inget fack att tala om. Finns fan ingen jävla organisation som gör nånting vettigt för de branscher som faktiskt behöver reformer och organisering och fight. Så känner jag nu.

Sen känner jag också:
Hur fan kan människor få tjäna så jävla mycket pengar?

Tycker det är äckligt.

Det är något fult med att köpa sig ifrån att städa.

Alla dessa jävla människor med såna där soffor som är låga och salt-och-peppar-färgade med fyrkantiga kuddar och divan, alla med vita väggar och svart stengolv i badrummet och parkett i köket eller sån där jävla plastmatta som är omöjlig att rengöra. Vad fan lever de för liv? Villaghetto och grilljävel och bil överallt. Och Rut som kommer och städar varannan vecka.

Och visst, det är människor som antagligen har jobbat hårt för det. Tagit en lång utbildning kanske, sliter hårt på det egna företaget.

Och ja, det kanske är överdrivet att lacka på folk som har pengar, som tjänar mycket pengar, de kanske har gjort sig förtjänta av det.

Men det är det där självcentrerade som stör mig. Egolivsstilen. Att leva helt avskärmat med folk i samma inkomstklass och bara ta bilen till jobbet och renovera badrummet och ha spishäll och inbyggd micro och ekbord.

Om femton år sitter jag säkert där själv, rut som kommer varje vecka och man och nån jävla unge som kissar i badrummet som någon annan får torka upp, för jag är så upptagen med mitt och min mans företagsjävel. Och fula såna där bröllopsfoton och studiofoton på vårt fula barn.

Man kan säkert vara jättelycklig i det där.

Men det betyder inte att det är okej.

Fuck alla relationsmongon som inte kan stå upp för sina decisions, ge mig bärs och karlar som gör sitt jobb så är jag fan nöjd. Och ge mig subjects och snygga brudar för fan.

MVH

Wipe the sweat from my hair, tell me we're not better off

Skulle vilja tipsa om en grej:

Jättebra radioprogram som handlar om bröst